Gottfried Schallter (1902-1932) skriver en dikt som är kraftfull och rik på vitalitet, stort komponerad men samtidigt väl sammanhållen. Han ropar ut sin skräck men hans rop artikuleras med konstnärlig känsla och behärskning. Det är sådant som lyfter skriket till konst.

Ur ”Svart och vitt”

I min tystnad har jag bevarat ett ansikte

med ögon som kastar vita skuggor över mina svarta landskap.

Skuggornas former är enkla som ensamhetens.

Det finns en djup sorg som översvämmar organismerna,

ett ljus som ger kärlekens möjligheter åt mörkret.

Under snön rinner ännu sparsamt blodet,

svagt sorlande, en melodi som krymper och blir aska.

I min tystnad har jag gömt ett ansikte,

i min tystnad med statyer som ser på mig med hundra ögon.

Jag har gömt ett ansikte som är en himmel utan musik.

Ett ansikte utan historia!

Men mellan orden stiger dammet.

Dold är tanken som slingrar sig genom ådrorna,

dold för blickar och stegar och höga torn.

*

Här stannar jag min människa och stiger av,

här vid torget med sin gråa rök av duvor.

Tystnaden fjädrar under mina fötter

och ljudlösheten får dig att vända dig om.

Små fåglar flaxar ut ur dina ögon

och trär upp mitt hjärta på en tråd av längtan.

Mitt i söndagens tystnad, då tvånget att vila

sätter våra enkla leenden i rörelse.

Du reser dig från din stol i havet

med händerna droppande av musslor och is.

Någonstans långt borta gäspar solen

morgonhungrigt och slukar brottsjöarna.

Som en pir lägger jag min arm över vattnet

och lyfter upp din våg bland träden.

Vinden från ditt hår sätter liv i molnen och

äntligen: ur din mun strömmar flyggfåglarna ut.

Du sätter dig på stranden med benen dinglande i rymden,

sakta rullar jag jorden in i din grotta.

Jag drömmer om natten där inne, en natt

med tusen ljusa, förklarade dagar.

OKÄNDA POETER

ENGELSKA, FRANSKA OCH TYSKA POETER 

FRÅN 

BÖRJAN AV FÖRRA SEKLET

Urval, översättning och biografier: BERTIL PETTERSSON

Michael Dowen  (1900-1929) har, som varje betydande poet, en alldeles egen röst. Han är alltid upptagen med att i vardagens språk ge form och uttryck åt ovanliga upplevelser, att visa fram det mirakulösa mitt i vardagen. Men utsökt behärskning lyckas han demonstrera sprickorna i tillvaron. Han diktning är tät och mycket övertygande.

TORNET

Snön som ljudlöst faller har bara att vänta.

Ett torn kan resas en morgon av en tanke, en blick

och snön har bara att vänta.

Strax blir allt till vatten,

tanken, blicken.

Ensamheten har sitt hus som den aldrig lämnar.

Snigeln har horn för att för att vädra in längtan.

Människan har berg att bestiga och flaggor att hissa

på de högsta topparna.

Tyst ligger snön som ett revat segel

och väntar rösterna från fjärran.

Och de hörs redan.

Det är bergsbestigaren som sakta faller ut i rymden.

Där är ljuset från stjärnan som söker gripa honom.

Där är natten och dagen och snön som väntar.

Strax blir allt till vatten i denna värld.

Det enda torn är vinden.

UPPGÖRELSE

Tystnaden blev ett med lyssnandet.

Vid förnimmelsens gräns låg jag naken

men levande,

i det glasklara havet utan skuggor,

levande.

Fri som den första människan,

tidlös som den första människan

låg jag naken i ett moln av vetskap.

Lyssnandet blev ett med tystnaden.

En dröm hade tagit ifrån mig det jag ägde.

Jag vaknade och var ensam med solen.

Där fanns en likhet mellan slätterna nedanför.

Där fanns samma blommor, samma avstånd,

samma fåglar, samma utspridda hjärtan.

Här fanns samma enda pelare.

Allt var försvunnet i en dröm.

Det som runnit fram och skrattat ljus bland träden,

det som var förvirrat hopp och löften

om gröna sjöar och resan in i ett öga.

Alla leenden dog med blodiga läppar.

Föreningen knöt upp sin hårdknut

och blev förlösning.

Sommaren kom. Det blev juni.

*****

Styrkan hos Leonard Fondiller  (1900-1926) är hans öppenhet och närhet. Hans lyrik är kraftfull och levande. Han finner de nödvändiga orden och kvar står ett språk som är slipat och renskrapat intill det hårda benet. Renheten, förklarad men aldrig förenklad.

(utan titel)

I tron att det finns ett någonstans

för vår skull

kommer jag till dig så

naken

att du inte känner igen mig

ens när jag bosätter mig i ditt hjärta

(ett rop

plötsligt uppslukat av tystnaden)

och börjar leva mitt liv i ditt hjärta

först sedan det stannat

för vår skull

*****

Det finns en frostig längtan i John Edgar Johnsons (1903-1930) poesi. Han flyr ofta till sömn och dröm och urtid eller till en självvald isolering från den nutidsverklighet han upplever som ett kaos eller en öken. Motiven rör sig kring känslor i det stora formatet, ensamheten, natten och en osäkert vikande verklighet. Kanske finner man ändå det bästa av hans poesi där den bländas ner och får ett skimmer av undran inför det onåbara.

Langdon

På denna ö

når rösterna aldrig sin fulla styrka

och floderna hejdas av kölden

Därför har de som inte drunknat i snön

redan somnar

och ropar nu i sina drömmar

utan att ett ljud

kommer över deras läppar

På denna ö 

bär alla sina namn löst i handen

och smular sönder dem

som fjärilar eller viskningar

Därför behöver de mötande

aldrig bära några masker

eftersom de redan förlorat sina ansikten

På denna ö

når rösterna aldrig ut över vattnet

och kyrkogårdarna har för länge sedan

flyttat in i husen

Om jag dör

Om jag nu går in i grottan.

Man har släppt loss alla stämningar där.

Om jag reser mig upp ur min kropp.

Det finns ett huvud som rullar bort ifrån mig.

När jag rör vid dig med ord.

Om jag faller och faller till år.

Det rinner människor förbi mina ögon.

Om jag sätter mig att blunda i mitt hjärta.

Det ropar ett finger formar ett landskap.

När jag håller dig som ett lösryckt ord i handen.

Om jag dör.

Det är det där att jag ska dö.

Morgonen och natten

  Jag stiger upp utan att finna någon närvarande, rosorna i vasen har förminskats under natten och jag förstår inte vad hjärtat eller blodet säger.

  Men jag hör en röst.

  Det är inte den nattliga febern som har korsat mina ögon medan jag trängde mig genom molnens skuggor för att släcka min törst.

  Det är inte sömnens korta minuter av tidlöshet eller frågorna om blommans död som brännrer i handen.

  Det är inte heller de ofta förekommande konungarnas ansikten av sorg som flyter förbi i mina drömmar som bilder på vattnet. Inte heller är det hunden som väckte mig med en kniv i gapet.

Tonen i Christina Taums (1904-1929) lyrik har en anmäkningsvärd musikalitet och mjukhet och dikterna avspeglar ett sensibelt lyriskt temperament med en underton av svärmiskt diffus melankoli.

Nocturne

Nu då kvällen sjunker

med ett sakta skratt

väntar svarta vindar

ännu drömlöst drivande

gåtorna förbi.

Stora skuggor

kommer klivande.

Under aspar och lindar

drar denna natt

med sluten mun förbi.

***

Nina Wilchewskas (1903-1931) dikter prägas av en strävan efter enkelhet, nakenhet, livets och verklighetens vardagssubstans. Den kärlek hon diktar om är ingen mild och blodlös idyll utan något svårt och ofta plågsamt.

I himlen bor inga änglar

I himlen bor inga änglar

men i hjärtat sover en gud.

Den sista dagen

ska alla gudar vakna

och skåla med tomma glas.

Och högt över dem

svävar mänskorna mot himlen.

*

Guds frånvaro kände vi

här i sjukhusparken.

Ingen av oss visste

vem den andre led av.

Likafullt sökte vi

i varandras ansikten se

oss själva

eller om inte:

en annan verkligare vår.

***

Petar Harrysons (1908-1932), född i Bulgarien, diktning genomgick många förvandlingar; dess konsekvens ligger just i denna föränderlighet som i sin tur är resultatet av en fortlöpande och enveten diskussion om relationerna mellan språket och verkligheten. Det är fråga om enkla osentimentala ord om ett kort och osäkert liv vars enda men stora mening är kärleken.

Ur ”Kanske en Hög Visa”

HAN

Inte utan ömhet

och inte utan tillgivenhet

och inte utan löften om att så strax ska ske

med ömhet

och med tillgivenhet

med små kyssar på händerna och på fingertoppana

och på läpparna

och mina händer värker av ömhet

och ögonen och blickarna

inte utan tillgivenhet

dina läppar dina händer

och dina ögon och blickarna

och allt allt

allt detta inte utan tillgivenhet och ömhet

för varandra och för oss själva i vår ensamhet

och det rör sig mest vid huden

men det är alltid ett svagt rop mellan huden och handen

ett svagt ohörbart rop

som bara känns lätt som en liten fluga

som en främmande rymd i handflatan

och mot huden

men med ömhet och tillgivenhet

inte utan en sorts långt driven artighet

vid beröringen av varandras kroppar

inte utan ömhet och tillgivenhet

inte heller utan lust och våldsamhet

tyglad lust och teyglad våldsamhet

blodets stympade springbrunn

och sedan färden tillbaka

tillbaka till tystnaden

hemligheten

och ensamheten

tillbaka till tårarna som inte får synas

allt detta inte utan ömhet

och inte utan tillgivenhet

den ena i färd med att besegra den andra

och den som faller tillräckligt djupt

i den andras ögon

möter bara förtvivlan

men nu går vi dagarna igenom

och kvällarna

och vaktar på varandra

men inte utan ömhet

och inte utan tillgivenhet

tills någon av oss faller

och jag står redan till midjan i vatten

men det ser du inte

för all ömhet och all tillgivenhet

*

HON

Jag är så här som du ser mig

men med en liten hemlighet

under varje nagel

tånaglarna medräknade

jag är så här som du ser mig

ibland är pupillerna små ibland stora

ibland sover jag

men då är du aldrig här

och jag dricker ensamhet

och vet inte om du är den enda för mig

och jag vet inte om jag är den enda för dig

jag är precis så här som du ser mig

åtminstone just nu

men ibland är jag kanske en annan

man kan inte alltid vara sig själv

jag är så här som du ser mig

mina händer är fulla av ömhet

och ibland är jag så lycklig som du gör mig

när jag ser på dig står jag på ett berg

och kastar änglar omkring mig

och ögonen har sluppit loss ur sina hålor

och så är jag tillbaka igen

men min röst är också full av ömhet

inte alltid men inte sällan

och ofta när du ser på mig förstår jag

att du håller mycket av mig

inte passionerat kanske

jag vet inte alltid vad du tänker

men du är så full av hemlighetrer

att jag ibland tror på kärleken

fast jag inte vet hur eller vad

men jag är så här som du ser mig

så här som du hör mig och känner mig

med samma hud och samma ögon

från dag till natt och till dag igen

men med en liten hemlighet

under varje nagel

Francois Gueradelle (1901-1936) är en av de besatta, drabbad av sin visionära övertygelse och av sanningen i den poetiska lidelsen. Han upplever tillvarons absurditet och uttrycker den i en poesi som kanske alltför ensidigt påvisar livets blanka sidor och ständigt upprepar dess meningslöshet. Han är en plågad siare som helt behärskas av sin vision.

Det finns en nära förtrolighet

Det finns en nära förtrolighet

som är oss fjärran

som stjärnan i vattnet

Det finns en förtrolighet

i skuggan av ett hjärtas tystnad

Och när också skogarna står mörka

fångar vi ibland detta ljus i vårt öga

för att stjärnan skall kunna leva

Vi tror oss alltid om denna styrka

därför att nattens timmar utan ansträngning

glider förbi i en namnlös likgiltighet

Men denna öppna dörr mot vattnet

räcker inte alltid

vindar kan blåsa förbi

röster och fåglar kan drunkna

och även ögon kan falla i vattnet

Det finns en nära förtrolighet

också mellan liv och död

Det finns vår förtrolighet

mellan öga och öga

mellan öga och stjärna

en nära förtrolighet som är oss fjärran

Jean M. Barras (1894-1931 är mest bekant för sin omfattande diktbok med vänporträtt, ”Galleri”, där han med ord målar bilder av Apollinaire, Max Jacob, Erik Satie och många andra storheter inom musik, konst och litteratur som stod honom nära. Det är träffande karakteristiker, ibland pastischartade men både inkännande och ömsint humoristiska.

TVÅ PORTRÄTT

Pierre Reverdy

Natten tycks död och full av liv

Du ligger länge vaken med öppna ögon

Pendeln ser du svänga fram och tillbaka

Du sjunker in i kudden av svårmod

och gråter ögonen fulla av ensamhet

Du följer pendelns gång från kväll till morgon

När du hör klockan stanna vet du inte säkert

om du sover eller är vaken

Natten är fruktansvärt stilla

men seismografen på ditt nattduksbord

ger våldsamma utslag

Paul Klee

Halsens blå åder

påfågelsdrömmar

barnet och

nätfiskarna

handens hoppahagelek

beige

och rysande rymdblått

Ditt ansiktes fönster

är utanför

Så enkelt målar

med bladhjärtan

och sotarstegar

Karl Siegler-Richnan (1902-1928) utgav diktsamlingarna ”Experiment med röster (1920), ”I stället för ord” (1921) samt ”Iakttagelser” (1928). Den senare samlingen är den som har givit honom hans välförtjänta rykte som en poesins gränsöverskridare. I dessa dikter med deras snabba puls och uppbåd av ackord finns en intim röst som vädjar eller varnar. Ur det rika bildspråket stiger en röst, varm och klar.

Moln

Molnen

är hästar som frågar efter vägen

bland stjärnorna vid den blindes fot

Molnen är duvor och änglar

Molnen är sjunkna skepp och trasiga sjöar

stulna ur dina ögon

*

Molnen faller på knä

i skuggan av ett stort vatten

Planeterna beskriver parallella resor

och utplånar alla jägare ur rymden

och ger dem slutligen som byte

åt sig själva

Molnen är vindar som tätnat:

knivar blommor ägg och fåglar faller

rakt igenom dem

och jorden står ännu kvar

med all lycka och all sorg

all saknad och all förtvivlan

Ögonen väljer på måfå bland drunknade stjärnor

buketten av ljus och längtan

Summary (in englisch)

ALBIN LIND´s background is in dispute. He was regarded early on as being a universal genius and attributed certain near-supernatural qualities. His inventions range from the seemingly simple to the most complex peat harvesting machine brushes. He said the breakthrough linguistic efforts, he discovered previously unknown species, even in the flora, and as a writer, he was next to the diverse linguistic breaking point. Same vastly ådagalade Albin Lind also in music, especially the tonbundna, such as opera and symphony, but could also shake loose in a rumba or imitate Michael Jackson. As a musician, he was undisputed and handled most of the instruments, including their own human Meeting and as a visual artist, sculptor and architect, he made persistent efforts also in medicine as well as medicine and profound observations of all human aspects. However, he learned not the art of cycling.

Malmö, Sveg, Cómpeta 2010-2011

HINSIDAN

ALBIN Lind ägde en genom hela livet utomordentligt god hälsa och drabbades aldrig av några allvarliga sjukdomar, bortsett från en kraftig lungblödning i 14-årsåldern men den återhämtade han sig raskt från genom en huskur som han själv hade rekommenderat sig och som byggde på en föga uppmärksammad passage hos Hippokrates (den 72:a och sista boken). Men Albin Lind gjorde vid ett tillfälle ett kort hinsides besök som kunde ha kostat honom livet. Han återvände emellertid efter bara en knapp minut men hade då en hel del att berätta. 

FÖRSTASIDAN (1)

När Liza vaknade ur sin oroliga sömn kände hon det som om hon förvandlats till en lärka. Hon hoppade ur sängen, målade naglarna blå och började sjunga. Vid närmare eftertanke tystnade hon och började skriva på en roman och allteftersom hon arbetade sig in i texten och närmade sig intrigens kärna blev sidorna allt fler och det dröjde inte länge innan hon blev klar över vad romanen handlade om.

FÖRSTASIDAN (2)

Någon måste ha pratat strunt om Camilla för utan att ha gjort något illa blev hon en dag hemsökt av en polis som visserligen såg bra ut och hade vackra vita manliga tänder, en bländande blank polisbricka men också en bister attityd. Men Camilla blev strax misstänksam, varför visade han inte sitt leg utan en gammal antik grej som säkert inte var typ giltig. Här var det något mysko. Camilla såg ner på sina flashiga innebrallor - satt dom inte lite snett? Och såg hon inte när allt kom omkring lite skämmig ut? Och varför började snuten klä av sig? Vilket jävla pretto!

När hon vaknade två timmar senare var hon som förvandlad. Nu förstod hon med ens allting. Det var bara att skriva ner hela händelseförloppet.

LITTERATURSIDORNA

I LITTERÄRA sammanhang uttryckte sig Albin Lind på flera språk, särskilt när han skrev om mycket enkla ting som t ex ”ägg”; då formulerade han sig helst på polska och såväl hans dikt Jajka som Morze, Snieg, och Lustro skrevs på detta tungomål. (En samling av dessa dikter går under benämningen ”Omeletter”). 

  Ett av Albin Linds mer annorlunda litterära verk var den s k gummiboken ”Mycket perka eller en liten gnutta perka” - en bok som har en lätt pornografisk karaktär och är tryckt på gummi, omslaget lite tjockare gummi och bladen tunnare (dessa kunde också användas som, visserligen primitiva, kondomer.) 

  Albin Linds insatser inom den s k snusklitteraturen inskränkte sig annars till att omfatta ingresserna till ett dussin frispråkiga romaner där han bl a framträdde som uttolkare av den pornografiska filosofin och som utmärks av hög vederstygglighetssubstans. En av hans i denna mening värsta böcker inleds som följer: ”Hon var en kvinna som kunde göra en kort historia lång och som brukade ta säden dit den kom.”

  Vad beträffar upptakten i vissa romaner fick Albin Lind många beställningar från författare som tillfälligt förlorat sin inspiration och han kunde här vara behjälplig med upptakten, dock inte utan egen ekonomisk vinning. (Se exempel i avsnittet ”Förstasidan”.)

ALBIN Lind var i kraft av sitt reflekterande intellekt en god aforistiker, det sägs att han formulerade ca 450.000 tänkespråk. Bland annat har han myntat det kända uttrycket ”Om fötter kunde tala skulle mycket bli berättat” men också det än mer välbekanta ”Om fötter kunde tala skulle inte mycket bli berättat”.

  Andra talande exempel på hans subtila tankeförmåga är visdomsorden ”Mycket hände förr i världen; motsvarande händelser äger aldrig rum nu för tiden” samt ”Hit- och ditströmmar från tillflöden som saknar avflöde försvinner genm avdunstning och kvarlämnar bara ett opålitligt rykte om vatten” och det mer än tänkvärda ”Där man inte längre trivs fyller rymdmåtten ingen funktion”. Att det också är Albin Lind som formulerat maximen ”Inte många dikter lindrar klåda och knappast någon roman har botat ett allvarligt hjärtfel” är så välkänt att det inte behöver upprepas här. 

  Tilläggas kan att Albin Lind även försåg E M Cioran med en rad tänkespråk, bland annat det välkända ”Livet är en mardröm som man vaknar upp ur först i dödsögonblicket”.

  

”ATT bryta ett ben eller två / gjorde det svårt att gå” - är två rader ur en av Albin Linds många pastischer eller omtolkningar av kända dikter. I just det här fallet blev han anklagad för blasfemi och av hänsyn till författarkolleger världen över destruerade han hela sitt övriga material.

ALBIN Linds serie småskrifter omnämns sällan eller aldrig i litteraturen och om detta faktum skrev han en ”anklagelseroman” i Zolas manér.      

  Bland några av de viktigaste och mest betydande av de närmare femhundra smärre skrifter (var och en omfattande 28 sidor) där han behandlade diverse fenomen kan nämnas ”De gröna männen i Paris” som är en hyllning till renhållningsarbetarna i nämnda stad. Vidare kan i denna serie handböcker framhållas de oumbärliga sidorna om trimba-spelaren Stefan Lakatos och dennes tolkningar av Moondogs musik samt ”De svenska telefonhytternas historia” och skrifterna ”Hur man bygger en vedbod på elva timmar utan att använda händerna”, ”Urinering ur ett konstnärligt perspektiv”, ”Notiser till sången om den röde rabbinen” m fl. 

  I sammanhanget ska också nämnas hans Handböcker för enkelt folk, en serie som omfattar bl a ”Oslagbart pokerspel” (där Albin Lind hade hjälp av den oövervinnlige pokerspelaren P. Willers), ”Polkagrisens historia”, ”Preparering av hundskallar”, ”Handbok i återvinning av trosskydd”, ”Sanslöshetens normer”, ”Fiktiva pseudonymer”, ”Fabriksskorstenar jag minns” för att nämna några av de viktigaste. 

DET var också Albin Lind som uppfann det artificiella artistuppträdandet i form av ”olika ställningar vid poesiuppläsning”, något som framför allt kom att praktiseras av Rönnog och Steve Seaberg under turnéer i Sverige och USA. 

EFTERSOM Albin Lind under en tid även följde några tidigare författare i spåren för att tillgodogöra sig den atmosfär som de insupit och som mycket riktigt visade sig vara inspirerande för hans eget litterära arbete passade han på att också göra ett besök i det rum där Stendahl  övernattade mellan den 16:e och 17:e maj 1838 i ett hörnhus på Place Colonel Dukas i La Ciotat och Albin Linds korta men intensiva besök resulterade i den stora levnadsteckningen, ”I vitt och svart”, om den franske författaren. 

  Albin Lind skrev även åtskilliga filmmanus, bl a ett om bröderna Lumière, och när han då ändå befann sig i La Ciotat där dessa bröder föddes och skapade de första rörliga bilderna passade han på att, visserligen under ett ogenomskådligt nom de plume, skriva bröderna Lumières biografi i sex (6) band.

  Som ett annat exempel på vart denna typ av inspiration kan leda bör också nämnas att Albin Lind under en vistelse i Hotel Chevillon i Grèz sur Loing insöp Robert Louis Stevenson’s anda från den tid då denne bodde där med sin Fanny och i detta hus drömde fram hela historien om en dr Jekyll och en mr Hyde och denna atmosfär stimulerade Albin Lind till att fullborda Stevenson’s ”The Weir of Hermiston” som han gav ut i en exklusiv privatupplaga omfattande endast 14 (fjorton) exemplar.

ETT större projekt som ALbin Lind arbetade på av och till under mågna år var den homeopatiska poesin, vars slutmål var det oskrivna bladet, den blanka sidan. Först mot slutet av sitt liv nådde han detta ideal.

SVENSKA Akademien kom småningom fram till att Albin Lind skulle tilldelas Nobelpriset i litteratur och man gjorde ett utkast till en motivering enligt nedanstående: 

”Hög idealitet, konstnärlig fulländning, ingivelsens friskhet och en sällsynt själsrenhet, en plastisk energi och den lyriska styrkan, en manlig styrka i uppfattning och skildringskonst, ett sanningssökande allvar, värme och styrka i framställningen, fulländad konstnärlighet, djup ingivelse, mångsidig och framstående verksamhet, en upphöjd idealism och stark medkänsla, fullödiga framställningar, vidhjärtad humanitet och behag, en ständigt besjälad diktning, frisk satir förenad med egenartad poetisk skönhet, plastisk åskådlighet, kvickhet och humor, djärva och sinnrika nyskapelser, kraft och stark känsla, djup uppfattning och utsökt stilkonst, den sällsynta kraften och frodigheten, en utveckling mot djärvhet och djup och höga stilvärden, en psykologisk skarpsyn, banbrytare, kraftfull och självständigt konstnärlig insats, konstnärlig intensitet, stilbildande mästerskap, hög andlighet och konstnärlig renhet, ett skarpsynt allvar, en klassisk eld och  en tragisk livskänsla, en medkännande humor och social skarpsyn, frihetsanda och sanningssträvan, konstnärlig kraft och ärlighet, gripande styrka, konstnärlig resning, episk kraft, ömsint gestaltningsförmåga, stor konstnärlig känslighet och en illusionsfri livssyn, sinnlig styrka, intellektuell och kompromisslös klarsyn, en vid utblick och stor idérikedom, mångtydig allmängiltighet, frisk sinnlighet, brett kulturellt perspektiv med poetiska övertoner, tankeskärpa och poetisk intensitet, sinnlig intelligens och humanistisk integritet, lyrisk skönhet och etiskt djup”.

  Här var Svenska Akademien trist nog för sent ute. Innan beslutet om ett nobelpris fattats försvann Albin Lind spårlöst (se ”Slutsidan”) och priset gick till en annan svensk författare.

KONSTSIDOR

SOM skulptör koncentrerade sig Albin Lind på svin i olika material och former och det var inte bara marsipangrisar han skulpterade. Han hade också planer på att exponera sina egna kroppsdelar som ett slags reliker, ett projekt som skulle krävt smärre amputationer och därför skrinlades. 

  Vad beträffar måleriet kan man konstatera att Albin Lind inspirerat och varit utvecklande för många bildkonstnärer. Hur en period i hans eget skapande kunde se ut framgår med önskvärd tillförlitlighet av det koncentrerade försök till beskrivning av en period i Albin Linds konstutveckling som nedtecknats av en honom någorlunda närstående kollega (Börje Axelsson) som vill vara anonym och som kallar sin studie ”På jakt efter objektets skäl”:

”Mest karakteristiskt för Albin Linds måleri eller rättare sminkage är konstnärens enastående konsekvens. Alltsedan han började presentera sina målade eller sminkade människor (han målar alltså direkt på modellen), först vid en samlingsutställning hos Mme Tussaud i London och sedan vid separata expositioner, kan en tydlig linje spåras hos honom.

  ”Jag får inte ta förhållandet till föremålet, det vill säga den modell/person som jag sminkar, på allvar - det skulle utlösa hela den väl behärskade och starkt uppdämda sexualiteten hos mig; jag grips alltför lätt av ett ur en djup melankoli härrörande sexuellt vanvett när jag betraktar mina färdigsminkade människor”, säger han och tillägger: ”Ändå gäller det för mig inte någon definitiv frigörelse från föremålet. Tvärtom, jag vill förena mig med detta, oavsett om det är en man eller kvinna, och detta gäller även vid de fåtaliga tillfällen då jag målat djur, alltså mina tidiga sminkage av ekorrar, strutsar, getter och japanska möss,”

  Konstnären går således in för att bibehålla sublimeringen av sin könsdrift men påverkar ändå föremålet, objektet, och förändrar det, stöper det i en form skapad av honom själv- Den av Albin Lind målade mnniskan blir inte igenkännlig och inte heller omvandlad till ett spel av fläckar och linjer. Människan/modellen existerar som individ - eller bättre: som inidivid, om än berövad sina konturer, först när sminkaget är helt färdigt och objektet själv står ”färgbalsamerat” (för att använda konstnärens eget ord), ofta mot den hos denne så ofta förekommande bakgrunden som alltid utgörs av en monokrom vertikal vattenyta.

  I konstnärens tidigare arbeten var föremålet igenkännligt, begripligt och likt den modell som sminkats. Så började en långsam process under vilken han liksom skrapade föremålet, sökte nå djupare, under ytan/huden. Vid en utställning där målaren presenterade en serie figurer, huvudsakligen bestående av kvinnliga anatomer, nådde han utomordentligt intressanta effekter genom en ny teknik som bestod i att han injicerade färglösningar subkutant på sina modeller, ett förfarande som dock på ett olyckligt sätt bidrog till att denna utställning inställdes.

  I nästa etapp i konstnärens utveckling, i sminkagen från senare år, avstår han helt från konturen: hela hans intresse koncentreras nu på föremålets struktur.

  Vägen leder alltså från det igenkännliga till det i kompositionell bemärkelse oigenkännliga objektet. Men denna andra och nuvarande fas i hans måleri är inte slutmålet. Konstnären tror inte, och det betonar han mycket bestämt, att han måste nöja sig med sin utbildning i anatomi, fysiologi och framför allt kirurgi för att det ska bli möjligt att sminka även modellens inre eller skapa strukturella förvandlingar i exempelvis blodomlopp, inresekretoriska förlopp och inälvor. Vore han nöjd med detta skulle han, anser han själv, hemfalla åt en formell lek, eftersom undersökningen av ett objekts inre som självändamål måste leda till en sådan lek. Konstnärens avsikt är att återvända till det igenkännliga föremåleet.

  Den enastående konsekvensen ligger just i konstnärens klara målmedvetenhet. Det gäller inte ett avståndstagande från objektet, trots att det vid första ögonkastet kan te sig så, att det kan tyckas som om den nuvarande fasen innebär ett slags fulländning. Det räcker emellertid inte - men hur gå vidare och på vilka vägar, om kunskapen om föremålet är ofullständig? Avsikten är inte att återvända till dess konturer och att förläna det en yta igen, eftersom det är omöjligt då man inte vet allt om dess inre uppbyggnad.

  Tills vidare nöjer sig konstnären med denna knappt acceptabla oigenkännlighet men betonar samtidigt att det väsentliga ligger i att utröna hemligheten inte bara med objektets materia och struktur utan framför allt dess själ och dess orsaksverkan, och återge detta i dess rätta form, framställa det med maximal färgrikedom inuti den målade människan. Sminkaget får först då den rätta igenkännligheten.

  Det kan utan vidare sägas att detta är en svår väg som hittills legat helt oprövad. Men - och detta är som alltid inom konsten en nödvändig och tillräcklig garanti: på eget ansvar och fullt medveten går Albin Lind mot sitt självutstakade mål.”

ETT tidigt prosastycke av Albin Lind, betitlat ”Fantasi kring Wilhelm Tell”, sägs ha inspirerat Salvador Dalí till dennes målning med titeln ”Wilhelm Tells gåta” (Moderna museet, Stockholm). Här följer Albin Linds text i översättning från spanskan av Lage Söderström (med reservation för feltolkningar, förväxlingar, idiomatiska missgrepp och lingvistiska inadvertenser).

Wilhelm Tell lever sedan länge ett hemligt liv någonstans i Sydamerika eller i Blekinge. Ingen vet säkert. Porträttet av honom lever också det ett hemligt liv men mitt framför våra ögon och är alltså inramat av ögonhår.

Betrakta bilden med slutna ögon och ge den en ram av ett par läppar, måla den sedan i ordens och hemligheternas färger:

”I det nedre vänstra hörnet föds barn med kinder av glas och peruker av hundfjädrar, i det nedre vänstra hörnet sitter barnet som förlossat sig självt och gräver fram föräldrar ur askan för att bevara blodets traditioner och i det nedre vänstra hörnet, i fönstret utan infattning, där solen tömmer krävan, väntar myran i timglaset att de lösa bokstäverna ska falla till dånet av en symfoni sammanpressad till en enda ton som stiger ur en igelkottsgalosch.

Resten av synfältet upptas av ett huvud med ett storslaget ansikte som förevisar ett par blommande mustascher i vilkas snettuppvända ändar två kor dinglar med juver som bjällror, i väntan på att bli mjölkade av månen.

Wilhelm Tell lever sedan länge ett hemligt liv. Gåtan, mysteriet intar ensamhetens och otillgänglighetens obekväma ställning, inpressat i mörkret som en archaeopteryx. Huvudet, det udda äpplet som alltid ruttnar inifrån, genomborras av en pil. Det faller inte till marken eller till himlen och det behöver inget stöd, ens av tankar. Det står för sig självt, på egna kryckor.

SPORTSIDORNA

ALBIN LIND utmärkte sig inom sport och idrott på många olika sätt men han var aldrig inställd på att slå några rekord, de inställde sig ändå med självklar automatik - men i sin anspråkslöshet ville han aldrig få dem registrerade. 

  Som gymnastikkreatör skapade han en manlig motsvarighet till Idla-flickorna, Lindpojkarna, som turnerade världen runt (med undantag av Närke). 

  Hans klacksparkar, sidhopp, bakhopp, knägång, kroppsslängning, fingersprång och andra mindre välkända grenar är var och en värd ett ingående studium. 

  Albin Lind införde också nya grepp i brottning, bl a huvudkoppling, dubbelt näslås och nappataget och han introducerade också grenen undervattensbrottning.

  Mycket beroende på sin egentillverkade effektiva skidvalla uppnådde han total oslagbarhet i grenen superkombination.

SOM simmare slog Albin Lind i en 3-kamp i sin tidiga ungdom Johnny Weissmüller och Arne Borg på samma dag (men vid olika tider). Mot den förre kämpade han utan direkt baddräkt men med en lian virad om kroppen och den senare besegrades trots att Albin Lind simmade rökande pipa, för övrigt det enda tillfälle under sin långa levnad som han nyttjade tobak.

  Som en kuriositet kan nämnas att han också besegrade ”springmasken från Idaho” i fyra blanka set. 

EN och annan lögn eller överdrift har smugit sig in i några av de korta levnadsteckningar om Albin Lind som trots stränga förbud slunkit in i press och litteratur men några större skandaler var han aldrig inblandad i även om elaka tungor och hätsk avundsjuka har hävdat motsatsen. Ett och annat misslyckat försök till nydaning och förändring, t ex av människans levnadsvillkor, kan knappast Albin Lind ställas till svars för. Men när han ville introducera en variant av fotboll, ämnad att göra spelet mer intressant, varierat och komplicerat, helt enkelt genom att införa ytterligare en boll resulterade det i att Albin Lind blev hotad till livet. Han drog då tillbaka sitt s k dubbelbollsförslag. Som också de vid samma tidpunkt lanserade magnethandskarna. 

FACKSIDAN

TEORETISK fysik var ett ämne som periodvis fångade Albin Linds intresse och hängav han sig då åt intensiva studier i denna disciplin. Ett av de föredrag han höll i Bern, Sveg och Ulm hade rubriken ”Negamodotropismerna”, särskilt känt för sin klassiska och inom vetenskapliga kretsar berömda första mening. Här följer inledningen av anförandet (de första två minuterna).

”VETSKAPEN om att terminella retaritetstillstånd ofta innebär mortaktiska störningar är gammal. Men först år 1724 påvisade Casaca att negamoderna står under parativt inflytande av asurbiken och tvåhundra år senare kunde Lori och Bobak genom att använda sig av en punktativ teknik bevisa förekomsten av negamodotropa peritiv. Våra kunskaper om denna peritivgrupp är emellertid helt empiriska jämfört med vad vi vet om t ex postaliter och kontraktiter och många faktorer inom negamodotropismernas polymetriska struktur och de analfabola effekternas verkningar är ännu okända.

  Negamodotropismerna bildas, liksom övriga ortolativa peritiv, i asurbikens yttre ganion där såväl semiala som kontiala formationer anses vara produktionsplatser. De negamodotropa peritiv som motereras från asurbiken är tre till antalet, nämligen PSP (piandemi-stagnerande peritiv), AP (amneriserande peritiv) som också har en hyperminitär tetrativ verkan, och sannolikt också PP (plasmatiskt peritiv) som även kallas intrativt peritiv eller pro-intraperitiv. Då dessa tre peritiv uteslutande motereras från asurbiken brukar de gemensamt benämnas asurbikitiska negamodotropismer.

  I subplaciv varrial kontraktit och i vissa mondiösa acetonala retrofigativa bindningar bildas ett annat negamodotropt peritiv, RVN (ratiellt varrion-negamodotropin). Ur noturnis från poronella höns har isolerats TGNN (tvärstyrt gallus-noturnus-negamodotropin). I påsen hos äldre män som passerat konvergensperioden har KON (konsoloraminiserande optinitivt negamodotropin) påvisats men man vet ännu inte med säkerhet om detta är ett recentriskt peritiv som bildas hos män efter konvergensperiodens slutfas eller en rent monostatisk följdverkan, kanske beroende på den karnanska delningens inflytande över de asurbikitiska negamodotropismerna.

  Detta kan vara betydelsefullt att erinra sig vid behandling av såväl diogratisk tektoni som medekulös eller effrativ abbanos med negamodotropa peritiv.”

MEDICINSIDAN

ALBIN LIND hade redan tidigt (i fjortonårsåldern) utbildat sig till läkare efter en knapp veckas självbedrivna medicinstudier men han utövade aldrig läkekonsten annat än i undantagsfall. Dessförinnan hade han emellertid lärt sig utföra komplicerade kirurgiska ingrepp på sig själv, även under narkos (då han också passade på att förbättra Schimmelbuschs mask) men han hade för det mesta sin järnhälsa att tacka för att dessa åtgärder ytterst sällan behövde tillgripas.

BETRÄFFANDE Albin Linds studier av sjukdomar kan fastslås att han lyckades hejda det dödsbringande viruset KL-21s, om än bara tillfälligt, men det räddade många liv - även hundars, vilket senare hade till följd att han som uttalad kynofob drog tillbaka sitt patent. (I detta sammanhang ska också nämnas att Albin Lind med en för mänskliga öron oregistrerbar harkling kunde genom chockverkan avliva alla möss inom ett område av en kvadratkilometer.)

  Till de mindre landvinningarna inom medicinen som har Albin Lind som upphovsman hör den ”intuitiva blicken” men också den enkla anordning med vilken erektionen av den manliga könsapparaten kunde förlängas upp till 14 veckor.

DEN s k Linds amputation, dvs avlägsnandet av bägge tummarna på ficktjuvar och snattare, slog trots viss effektivitet aldrig igenom, inte heller den Lindska bjällran för återställande av vilsekomna åldringar eller den s k Albins förkortning (av skenbenen). 

VAD gäller s k ’naturmediciner’ lyckades Albin Lind framför allt förstärka koncentrationen i det klassiska universalmedlet ”Kisamors lungsirap” men också avslöja åtskilliga huskurers ändamålslösa inverkan.

ETT par mindre allvarliga sjukdomar är uppkallade efter Albin Lind men återfinns inte längre i den s k FASS, i sjukjournaler eller anamneser eller ens i dagligt tal mellan patienter och sjukhuspersonal.

ALBIN LIND utarbetade även ett förfaringssätt som förkortade inkubationstiden för de flesta sjukdomar vilket ofta ledde till ett hastigare tillfrisknande över tid. I några få fall dock till ett snabbare slut.