SPRÅKSIDOR

ALBIN Lind gjorde vid tvenne (2) tillfällen allvarliga försök att vidga och berika det svenska språket, även vad beträffar stavningsreglerna och till en början i Carl Jonas Love Almquists efterföljd men han fann strax en egen metod som inte begränsade hans lingvistiska fantasi. Någon stavningsreform fann Albin Lind aldrig aktuell.

  Som så ofta trängde sig många andra idéer på och någon fullständig omarbetning av ord, syntax och grammatik kunde inte fullföljas, lika lite som nydaningen av interpunktionen som trots intensiva påtryckningar heller aldrig blev aktuell.

DET svenska språket hade emellertid länge haft stort behov av nya verb och det är främst här som Albin Linds verbifieringssträvanden funnit sina bästa uttryck. Här ska bara ges några få exempel på mer väsentliga nydaningar.

  Ett antal nya verb som knappast behöver några ’förklaringar’ är soppera, syla, bossa, bängla (ex. ”att bängla någon för bröstet”), grassa, bedugga, antropera (ex. ”antropera en skugga”), avbada, tve, anelisera, duva (ex. ”att duva någon”), atentisera, londonera och parisivitera samt vetlanta (tillhör gruppen ”besöksverb”), käppja, avänga, sprö, knå, tjöra, bänga, schägga, termiterisera, vederväcka, gassla, sufficiera, berra, pufta, trana (ex. ”att trana någon på besväret”), möda (ex. ”att möda någon”, ung. ”lägga sten på börda”), alanera, (att) grävjas, pressera (p. någon med spadslag - se ”spadslag”), stinna (ex. ”stinna för tjockning” = övergöda till övre gräns). 

MÅNGA är de nya medicinska termer som Albin Lind introducerade, framför allt under sin verksamhet inom sjukvården som allround-tekniker och nyskapande medicinsk expert. Från den tiden stammar följande ord och begrepp:

  Mellansprängning. Kaktusvärk. Pekmun. Förlossningstrampolin. Nacklager. Ögonklämma. Öronförskjutning. Halsförskjutning. Magslev. Ankarslag. Medicintralla. Tandmatrikel. Åderlöpning. Marvalk. Paratering. Insufficiensfaktor. 

ANDRA viktiga substantiv som Albin Lind konstruerade för att täcka begrepp, föremål och företeelser som inte tidigare namngivits är agabator, kvalgömma, mellanman, fegsits, fantomskal, solvissla, särmark, bockmjöl, kvartsföreställning, gladmynt, vakenstudie, förödelsefälla, greppnöd, kräkmässa, totalorgie, motorhöns, nödlök, barberarsväng, fotvissla, klassnöd, löströst, spadslag, millimeterfunktion, magnetläcka, plågobasker, slaskpredikan, fågelsticka, motorknäck, karmeliterklocka, koordinationskvast, knäckgömma, besvärsbakelse, dums, varghäkte, motblöta, bräng, förnad, bevarsning, nymitet, baliss, fåssling, vitschla, knadd, detting, kancill, kafkan, hölsa, utstöpare, kuriotek, hemmel, nygling, fånlämningar, kompretans, bögelse, matfall, manka, rutmakare, oktopont, grabbert, pereograf, jämmerot, melonist, fåtör, megatist, mortopat, smakelse, nysgömma, onöd (ex. ”trampa i onöd”), sackare, ponto.

NÅGRA av de mest användbara adjektiv som Albin Lind är upphovsman till är bräkig, bändig, mäl, kurk, fistig, tallig, månt, pedativ, bebig, lassativ, teramorf, avhämtningsmenyfierad, burmörk, bedantiv, finkig, kåpig, santrigant, tetanoid, moss, trill, vimmig, brådlig, förglesnad, fetiv (även fätiv), tymplig, gentörstig.

I egenskap av avancerad fågelskådare med anmärkningsvärt god syn fann Albin Lind en mängd tidigare ej upptäckta fåglar som han namngav, bl a mörkergök, gasmes, svagfink, smällgås och smällhöna, öklatt, halsbytta, baklandare och isisk knubbe.

  Av nya insekter och insektsarter som ALbin Lind i egenskap av entomolog upptäckte kan nämnas knygg, smått, dölling, baklus och tandfluga.

  Albin Lind skapade också otaliga begrepp för särskilda tillstånd, t ex sådana som omfattar speciella subtiliteter eller komplikationer. Snölåst är ett sådant ord, det beskriver det tillstånd när orden inte räcker till samtidigt som det har börjat snöa. 

  Albin Lind kompletterade språket genom att konstruera nya diakritiska tecken som var ämnade att underlätta skrivandet och som i ett sista skede var avsett att ersätta alla bokstäver och därmed skapa ett internationellt skriftspråk som skulle spänna över alla gränser.

MUSIKSIDOR

I egenskap av tonsättare var Albin Lind stilbildande och även som musiker. Han trakterade många instrument, ofta samtidigt.

  Hans opus 112 för orgel, trumpet, cello och ångstrykjärn var epokgörande och med detta stycke framträdde han i många sammanhang som dock inte alla uppmärksammades efter förtjänst.

  Albin Lind lyckades också förena ord och musik på ett nytt och originellt sätt, han skrev flera språkkvartetter där han på en gång, i flera stämmor, samtidigt och med användande av ett stort uppbåd ord, lyckades uttrycka ”komplicerade emotionella förhållanden i genomgripande upplevelser”.

  Ett av Albin Linds många körverk, ”Elsa av Lothringen”, ska särskilt framhållas, framför allt på grund av dess ödesmättade tyngd. En rak motsats till detta verk är den spartanska ”Enmanskvartetten”.

  Albin Lind skrev också några operor, såväl musik som libretto, men de uppfördes sällan, mest på grund av de alltför avancerade sångnumren. 

  Beslutsam och snarrådig som Albin Lind ofta var gav dessa egenskaper idé- och skaparkraften vingar och han komponerade till sist en opera som i långt gången förkortning omfattar alla mer eller mindre kända operor, ett kompilat och en komprimering som fick titeln ”Operationer” och vars handling (som för övrigt inspirerade John Cage till hans ”Europera” från 1987) är följande:

”Det är fest i hertigens av Mantua palats. Det mörknar och utanför börjar ett häftigt oväder med storm, regn och åska. Bröllopsceremonin följer och kontraktet undertecknas. För att råda bot på sin dåliga ekonomi har Falstaff beslutat att inleda en förbindelse med två rika borgarfruar. Den gamle kejsaren som avsagt sig all världslig makt och lever som munk i klostret ligger försänkt i bön. På ett värdshus i en tysk småstad har en skådespelartrupp tagit in. Tannhäuser hör i sin dröm klangen av kyrkklockor, vaknar och ber gudinnan om tillstånd att återvända till jorden. Han hoppas bli utsedd till ledare för Egyptens här och att med segerns ära också vinna den kvinna han i hemlighet älskar.

  Efter midsommaraftonens gudstjänst möter han henne i Katarinakyrkan och tillstår sina känslor för henne. Hon ber honom göra Figaros äktenskap om intet genom att tvinga honom att infria ett skriftligt äktenskapslöfte som han givit henne. Emellertid ska des Grieux snart få erfara vad kärleken förmår göra av en ung man med hett blod. Från alla sidor kommer präster och andra kyrkans tjänare inspringande.

  I en skogsglänta utkämpas duellen. För Alfred Germont har nu ögonblicket kommit då han ska få stifta Violettas bekantskap. Då hon ber honom berätta lite om sig själv, talar han om att han är son till en rik storbonde som drivits hemifrån. Inför Giuliettas gäster, glädjeflickor samt tillströmmande karnevalsfirare prisar han den sinnliga njutningen. En vacker dag kommer han själv att förvandlas till vilddjur som avskedad älskare i enlighet med Alcinas beprövade taktik.

  I natten nalkas nu den av sin lidelse förblindade hjälten och Delila skyndar till hans möte. Uttröttad sjunker hon till marken medan ett tåg av riddare åtföljer Amfortas som på bår förs ner till den heliga sjön för att söka lindring efter nattens plågor. Hon kan nu som Brabants härskarinna öppet kora till gemål en dold älskare. Han räddas dock av tre tärnor i tjänst hos Nattens drottning. Wotan har emellertid fått ofrid i sitt sinne och vill från Fafner återerövra ringen. En lätt bjällerklang hörs och en liten neger trippar in med en chokladbricka.

  Denne är i själva verket Rigolettos dotter Gilda som han gömt undan för världen. Det hela är nära att urarta till slagsmål och till sist inträder en officer och vill arrestera greven. Den sistnämnde vaknar och ber Butterfly gå till vila. Falstaffs misstänksamhet är visserligen väckt men utsikten till ett kärleksäventyr är ändå frestande för honom. Han bönfaller henne att ta emot Don Carlos och hon beviljar hans anhållan. Wilhelm skyndar in för att rädda Mignon och kommer ut med den avsvimmade flickan i sina armar.

  Konungen inträder i maskeradkostym och uppvaktas av en dam i vid domino, vilken avslöjar sig som Amelia. Hennes väg går nu till himlen dit en högre plikt kallar henne. Ur husen strömmar folk ner på gatan och efter några ögomnblick är ett vilt tumult igång. Emellertid har des Grieux ånyo mött Manon, mottagit försäkran om att hans böjelse är besvarad och lyckats förmå henne att fly med honom. Han vill störta sig över henne men hon stöter till honom så häftigt att han faller baklänges i trappan. Hon tar emellertid emot honom men när han nu bestormar henne med sin kärlek uppmanar hon honom att lämna henne.

  Hon ser nu ingen annan utväg än att låtsas återuppta förhållandet med en av sina tidigare älskare, baron Douphol. Han känner henne inte och hon lyckas därför lura honom att lova att han inte ska gifta sig med den utlovade bruden - hon älskar en annan och kommer säkert att bedra Wenzel. Det står dock mer och mer klart för henne att allt är förlorat. Klädd i en dyster rustning, med sänkt visir och spjut, nalkas en riddare. Konungen och männen hyllar Lohengrin och bröllopståget fortsätter in i kyrkan. Därmed är Alcinas makt krossad. Antonia råkar i en allt våldsammare extas som ändar hennes liv.

  Mitt under den årliga karnevalen, i vilken Violetta så många gånger deltagit, dör hon. Med utropet ”O, Scarpio, oss döme Gud!” störtar hon sig utför branten och sjunker död i sin älskades famn. Hon har smugit sig dit före inmurningsceremonin för att följa Radamés i döden.

  I samma ögonblick hörs Pinkerton utanför ropa ”Butterfly!” Hon vacklar fram men faller döende ner. Han öppnar kappan - där ligger Gilda döende. När Canio till sist stöter kniven i Neddas bröst ropar hon döende Silvios namn och Elsa sjunker livlös i Gottfrieds armar.”

SOM dirigent var Albin Lind formidabel, han dirigerade vid ett tillfälle Gustav Mahlers alla nio symfonier och gav som extranummer även den tionde. Som extra extranummer gavs en elfte ”Symfoni i Mahlers stil” som Albin Lind komponerat en vecka tidigare och som byggde på temata ur samtliga Mahler-symfonier.

  Beträffande nämnde tonsättare fann Albin Lind också dolda budskap i dennes symfonier. Som exempel kan nämnas hans upptäckt av att det i satsbeteckningar som ”Feierlich und gemessen, ohne zu schlappen” i tonsättarens första symfoni och en sats, betecknad ”Alllegro energico”, som utgått ur den sjätte symfonin helt enkelt i toner beskriver en samlagsorgie från förspel till en våldsam klimax som går över i avslappnad ro.

  Som ett kuriosum bör omtalas att Albin Lind under en eftermiddag i december 1944 lärde den blivande maestron Sixten Ehrling att på Stockholmsoperan tolka ”Lille Petters resa till månen”.

  Som en mer bagatellartad märkvärdighet kan nämnas att Albin Lind vid ett tillfälle dirigerade 400 gäss under tvångsmatningen på en gåsfarm i Auvergne, en tilldragelse som direktsändes i den franska radion. 

INTE sällan blandade Albin Lind högt och lågt i sin musik - minimalistiskt och ultramalistiskt ingick en komplex men harmonisk förening och det är mot den bakgrunden som hans enhälliga symfoniska dikt kallad ”Den pompösa” eller ”Bombastikan” kom till.

  Berömt i trängre musikkretsar blev Albin Linds dubbelframförande av Havergal Brian’s gotiska symfoni då han presenterade detta mastodontiska verk såväl fram- som baklänges.

ALBIN Lind var också en skicklig pianist och en överdängare när det gällde att imitera Earl Hines’ spelstil, tog ut svängarna ordentligt när han tolkade Scott Joplin men trivdes kanske bäst när han hängav sig åt Eric Saties verk som han interpreterade till och med bättre än den svenske Satie-specialisten och konsertpianisten Olof Höjer. 

ALBIN Linds sångkonst var av det gudabenådade slaget. Han hade en röst som sträckte sig från Sjaljapins tunga djupa bas till Andreas Scholls lättflytande kontratenor.

  Han uppträdde också som trubadur och red då omkring på en naturtrogen häst, som en sentida Oswald von Wolkenstein. 

ALBIN Linds strövtåg inom folkmusiken skedde i Bartóks och Kodalys anda och som musikforskare upptäckte han simioternas musik som han gav en kort introduktion till i ett föredrag hållet i Schola Cantorum Basiliensis:

Simioternas musik

är inte mindre svårt att ge en uppfattning om än deras språk. Också när det gäller musiken får man således ta till överförda betydelser, liknelser och analogier men framför allt ta fantasin till hjälp. Om man till exempel säger att vissa av simioternas sånger låter som när man bläddrar i en kortlek eller flår skinnet av en hare låter det ju inte särskilt förtjusande eller musikaliskt intressant.. Men om man tillägger att kortleksbläddrandet etc inte bara är ett läte eller ett ljud utan har både en intrikat och suggestiv rytm och ett intressant tema med väl utvecklade variationer kommer man måhända sanningen ett steg närmare.

  Simioternas instrument är folkliga och säregna, ofta enkla och primitiva. Snören, korkbitar, tegelskärvor och benknotor är inte ovanliga element i konstruktionen. Och dessa instrument, en del av knäpptyp, med eller utan resonanslåda, andra med vertikala ställningar som gnuggas med knogarna, böjda rör av olika längd och dimensioner - de är alla snabbt och lätt tillverkade. Detta är en nödvändighet eftersom simioterna vid sitt musikutövande bara använder ett instrument en enda gång, vid ett enda tillfälle. Sedan förstörs det, ty - så resonerar simioterna, när musicerandet upphör ska också det instrument som frambringat ljudet, tonerna, rytmen också försvinna.

  Det existerar dock några få kvarvarande exempel på uråldriga instrument av en storslagen art, av väldiga dimensioner och imponerande omfång. Således finns fortfarande kvar uppemot 200 meter långa strängar som spänts mellan klippblocken och med det vulkaniska bergets håligheter som resonans”låda”.

  Getternas skällor ingår inte sällan som en naturlig ingrediens i tonspråket. I övrigt är det fråga om en musik med långsam rörelse som stämmer väl överens med simioternas letargiska kinetik.

  

(Här gav Albin Lind ett exempel på en simiotisk klappersång och ackompanjerade sig själv på duja.) 

DJUR- OCH NATURSIDORNA

SOM botaniker var Albin Lind inget mindre än enastående och som biologisk zoolog inte mindre oförliknelig.

  Han upptäckte sålunda nya växter som vore han en annan Linné och nya arter av djur som en annan Douglas G. Endorf.

  Albin Lind sysslade också med trädgård och trädgårdskonst och har namngivit många hortikulturella växter, en ros är uppkallad efter honom - den vita Albinrosen, ”Albinon” kallad.  

ALBIN Lind var oslagbar som bärplockare, särskilt när det gällde hallon, blåbär och lingon där en eftermiddags koncentrerad tankeverksamhet resulterade i ett redskap, ett slags plocktång, som effektiviserade skördandet. Han uppfann också en hallonpincett med vilken man kunde avlägsna mask ur ett hallon utan att skada vare sig masken eller bäret.

  Albin Lind upptäckte även ett ämne som fick bär och frukter att mogna snabbare, ofta på mindre än halva tiden. 

MOT mitten av sin levnadsbana var Albin Lind upptagen av en mängd projekt inom ramen för ämnet Naturen, bl a en omprövning och förbättring av Linnés (se ovan) sexualsystem. 

  Han upptäckte också att man kunde utläsa mycket och få fram många uppgifter inte bara genom tolkningar av trädens årsringar (dendrokronologi). Sålunda ledde hans klassificering av eklöv, lindblad och lindgrenar, ask- och asplöv till legendariska omtolkningar.

TILL de nyupptäckta arter som Albin Lind namngav räknas en ’Lolitafjäril’, en art långfläckiga blåvingar med ett avvikande utvecklingsmönster och ett invecklat reproduktionsbeteende.

  I anslutning till sina insektsstudier passade Albin Lind på att uppfinna anofelometern, dvs en myggräknare som också hade den egenskapen att för varje räknad mygga avliva densamma.

  Han fick också fått ett kvalster uppkallat efter sig.

ALBIN Lind kunde härma de flesta djurläten och framför allt fåglars sång (lindbladska metoden), något han hade stor och ovansklig nytta av vid närmare studier av biologiska former i naturen. Men han kunde också härma de flesta hundars olika skall och även insekters läten. 

  Albin Linds förhållande till insekter var, har man velat påskina, inte helt oskyldigt. Vid ett tillfälle talade han med myror på myrornas språk och fick dem att mangrant (!) lämna stacken och ställa sig på led för att lyssna. Detta låter möjligen överdrivet för en fåkunnig omvärld men finns belägg för i de dokument som beskriver Albin Linds många myrprojekt.

UNDER begränsade perioder när Albin Lind gjorde inträngande forskningar inom flora och fauna levde han en kort tid tillsammans med två tama strutsar (Struthio camelus) som han ägnade ingående studier vilka ledde till häpnadsväckade rön i avseende på dessa djurs påstådda brist på intelligens och inre liv. 

  Andra experiment inom den djuriska samlevnadens ramar blev också orsaken till att Albin Lind under en kortare period (48 timmar) kom att vistas i ett 16 kvm stort rum tillsammans med 400.000 bladlöss. Dessa två experiment ligger till grund för hans studie ”Jämförande forskning i ojämförbara situationer”. Han lät sig också instängas i ett 2-manstält tillsamans med 48 viperor som han efter knappt två timmar hade gjort tama och lärt konsten att slå råbandsknopar. (Det s k Houdini-försöket.)

ALBIN Lind ägnade sig även under en kort tids vistelse i Australien åt fåravel och lyckades där avla fram raser i olika färger och vilkas ull var helt röd, blå eller grön, får som också var i mycket ringa behov av föda. De utfodrades helt enkelt med gamla plastkassar, kasserade kartonger och tidningspapper.

SOM ett kuriosum kan nämnas att Albin Lind också startade en tillverkning, fast i mindre skala, av konstgjorda näbbar för olika fågelarter.

UTLANDSSIDOR

ALBIN Lind företog många resor och gjorde märkliga upptäckter när det inte längre fanns många vita fläckar kvar på kartan, han strövade omkring i Tibet som i Härjedalen, i Ebeltofts omgivningar och i Andalusien och i det inre av Kazakstan som också i Malmö. 

  Här ett exempel på ett mycket tidigt resebrev från Albin Lind, riktat till en ställföreträdare i Huddinge - och redan nu kan man beundra den 3-årige brevskrivarens korrekthet vad beträffar stavningen:

Tripolis den 3 december

Vi har nu kommit fram och packat upp våra tillhörigheter. Igår visade vi oss omkring överallt och jag tappade en av mina största sandaler. Här på hotellet här, här har de de verkligt vackraste badkar av mahogny som du troligtvis aldrig har sett.

  Imorgon ska vi på utflykt och då ska vi bese en sevärdhet. Många av oss har redan nu somnat. Faktiskt är klockan är sex (afrikansk tid) och vi falla alla oss om halsen. Dig också! Men imorgon har vi strapatser. Genom lavaströmmen till nästa anhalt som är Paris.

Albin

SÅ en liten rapport från en av Albin Linds resor i Norge, då som nybliven tonåring, och redan här visar han prov på sin iakttagelseförmåga vad gäller ställningstagande:

I Norge pågår just nu en intressant debatt om kvällsuthyrning respektive nattutkörning och norrmännen tycks som vanligt vara uppdelade i två läger.

  Förespråkarna för kvällsuthyrning hävdar att en noggrannare kontroll av uppgifter för internt bruk borde eftersträvas medan anhängarna av en lämpligare nattutkörning vill uppmana till strängare efterföljd.

  Till detta är inte lätt att ta ställning.

UNDER en enkel resa i Bretagne levererar Albin Lind utan minsta besvär en dikt som bara består av ortsnamn men uppnår därmed en stark poetisk verkan och här avslöjar han sitt väl utvecklade sinne för impressionistiska konklusioner.

  Dikten betitlar han ”Ploërmel”:

Ploumanach

Pleudihen

Ploulech

Plouscat

Plouhinec

Plouider

Plouigneau

Pouldreuzic

Pluduno

Ploubazlanec

Tregunc!

Tregastel!!

På sina många resor jorden runt hände det inte sällan att Albin Lind kände en stark längtan till ett hem, en stilla plats i världen, men han tyckte sig ofta ha axlat de gamla upptäckarnas mantlar. I ett anfall av poetiskt svårmod som dock utmynnade i en positiv attityd formulerade han detta sålunda:

Sent om natten.

Jag viskar: Cortez, Magalhaes,

Columbus, Drake, Cabral.

Marco Polo, Davis, Hudson, Diaz,

Cartier, Cook, Vespucci, Mungo Park.

Jag höjer rösten, säger:

nu upptäcker jag mig själv,

nu erövrar jag mig.

Jag ropar: Fiasco da Gama!

Jag viskar på min stol i mörkret.

Jag tystnar.

Jag reser vidare.

(forts.)

UNDERSIDOR

DET florerar många överdrifter eller rent av lögner om Albin Lind som underbarn. En av de mest envisa är att han som tonåring skulle ha slagit en finsk armé med ett skohorn som enda vapen.

  Mycket som skrivits om hans barndom och tidiga år och hans uppväxt är delvis kvalificerade lögner och bygger på tredje- och fjärdehandsuppgifter men många rykten om häpnadsväckande prestationer har realistisk grund.

  Det påstås också att han hade förmågan att bli fullärd i olika yrken på en enda dag. Så var det med hans slaktmästerskap då han sägs ha styckat fjorton grisar på strax under femton (15) minuter och också när han under en knapp timme med en hand flådde 640 ormar (av vilka drygt hälften var giftiga). 

  Andra bedrifter av mindre märklig natur består i att han en gång hade skakat en major så häftigt att dennes samtliga inälvor lossnade.

  Oförglömliga händelser eller ögonblick i Albin Linds liv skulle ha varit det tillfälle då han fick lov att stämma Andrés Segovias gitarr, städa Henri Matisses ateljé och laga frukost åt Boris Spassky samtidigt som han slog denne i ett parti schack samt att ha åkt i samma hiss som Astrid Lindgren och skakat hand med Jevtusjenko.

  Han sägs även ha uppfunnit ett slags emaljskydd som gjorde det helt onödigt att borsta tänderna och han skulle också i samma s k ”veva” ha förbättrat Lécluses mejsel och därmed avsevärt underlättat utdragning av tänder. I sammanhanget kan nämnas att den av de mer befängda lögnerna som spridits ut om Albin Lind är att han skulle ha borstat sina tänder blott en gång i timmen.

  Vad gäller hans mer storslagna projekt har illvilliga rykten spridits, bland annat bestående i att han sägs ha ritat och låtit uppföra en katedral som 1942 utplånades av tyskar och därtill fyra moskéer och att han lät resa en 83 meter hög staty av Mohammed och ett blott 13 meter högt kors med en uppochnerhängande Kristusfigur flankerad av två rättvända hädare.

  Det har också utspridits rykten som möjligen kan ha ett korn av sanning i sig, bl a att Albin Lind påstås ha som torero nedlagt mer än femhundra tjurar, vid vissa jubileumstillfällen upp emot ett dussin åt gången. Han sägs även ha gästspelat på den gamla arenan i Ronda där han med sin värja även stötte ner statyn av Rainer Maria Rilke. Avgörande inverkan hade här också Federico Garcia Lorcas ”Klagosång över en tjurfäktares död”. På vad sätt har inte kunnat utrönas. 

(forts)

(forts.)

FAMILJESIDORNA

ALBIN Lind klättrade tidigt upp i sitt eget släktträd för att såga av den gren han satt på.

  Och det fanns en tid då Albin Lind helt förnekade sin härkomst och inte ville kännas vid sin vallonska bakgrund eller ens det faktum att han var befryndad såväl med Voltaire på mödernet som med den italienske filosofen Emmanuele Canto om vilkens klädsel han dock i sin höga medelålder skrev en vidlyftig essä. 

  Redan före fyllda tre år kände Albin Lind avsmak för dem som framträdde som hans släktingar, något som kan avläsas i en gammal parodierande dikt som han skrev i 4-årsåldern och som börjar: ”Min far var herde, min mor akrobat”.

  Men han såg sig nödsakad att erkänna påståendet att en av hans förfäder långt tillbaka i tiden skulle ha varit den som lärde flugorna att surra och en ännu äldre släkting till denne skulle enligt tillförlitlig källa ha uppfunit tårtspaden.

  Själv bildade han inte, som man säger, familj och han gifte sig aldrig, dvs ingick inte i det äkta ståndet, men hade kvinnor strategiskt utplacerade på ett antal platser i världen och också en och annan man när han behövde få utlopp för sina mångsidiga böjelser.

  Albin Lind stuvade om i sina delvis uppdiktade släktrelationer som till slut blev omöjliga att hitta rätt i. Hans motvilja mot familjen som institution kan avläsas i den litterära skapelse som han betitlade ”Släkten är värst”:

Den vänliga familjen.

Den vänskapliga familjen.

Den vanliga familjen.

Den vanskliga familjen.

Den vanskapliga familjen.

Den vankande familjen.

Den vandrande familjen.

Den vanartiga familjen.

Den vanemässiga familjen.

Den vanvettiga familjen.

Den vanvårdade familjen.

Den vanvördiga familjen

Den vanärade familjen.

Den väsentliga familjen.

Den väsande familjen

Den växande familjen.

Den växlande familjen.

Den förväxlade familjen.

Den förhäxade familjen.

Den flexibla familjen.

Den elastiska familjen,

gummifamiljen.

Släkten är värst.

Blodet är tjockare

än släkten.

DET fanns trots allt förutsättningar för att Albin Lind hade kunnat bli en eminent släktforskare men för egen del var han, som tidigare betonats, närmast avogt inställd. I stället var han andra behjälplig när de ville söka och finna sin bakgrund och han kom att lotsa många genom släktleden och långt tillbaka ner i deras blodiga förflutna. 

VISSA tendenser till stor begåvning kunde spåras i den släkt som Albin Lind trots allt inte ville kännas vid. Det existerade t ex en tillförordnad morbror som var den som uppfann strigeln och en annan, kvinnlig släkting var det kusinbarn som var döpt till Salmonella och därmed gav namn åt denna infektionssjukdom. 

ÄVEN ett fullblodsgeni kan ha sina brister. Något som Albin Lind aldrig lärde sig var att cykla. Vid det tillfälle (den 18 augusti, en tisdag) då cykelträningen skulle tagit sin början och en cykelkunnig moster (enligt egen utsago) till honom hade engagerats som instruktör drabbades han av en från ingenstans kommande plötslig hostattack som han visserligen raskt hämtade sig ifrån men skadan var redan skedd.