(forts.)

FAMILJESIDORNA

ALBIN Lind klättrade tidigt upp i sitt eget släktträd för att såga av den gren han satt på.

  Och det fanns en tid då Albin Lind helt förnekade sin härkomst och inte ville kännas vid sin vallonska bakgrund eller ens det faktum att han var befryndad såväl med Voltaire på mödernet som med den italienske filosofen Emmanuele Canto om vilkens klädsel han dock i sin höga medelålder skrev en vidlyftig essä. 

  Redan före fyllda tre år kände Albin Lind avsmak för dem som framträdde som hans släktingar, något som kan avläsas i en gammal parodierande dikt som han skrev i 4-årsåldern och som börjar: ”Min far var herde, min mor akrobat”.

  Men han såg sig nödsakad att erkänna påståendet att en av hans förfäder långt tillbaka i tiden skulle ha varit den som lärde flugorna att surra och en ännu äldre släkting till denne skulle enligt tillförlitlig källa ha uppfunit tårtspaden.

  Själv bildade han inte, som man säger, familj och han gifte sig aldrig, dvs ingick inte i det äkta ståndet, men hade kvinnor strategiskt utplacerade på ett antal platser i världen och också en och annan man när han behövde få utlopp för sina mångsidiga böjelser.

  Albin Lind stuvade om i sina delvis uppdiktade släktrelationer som till slut blev omöjliga att hitta rätt i. Hans motvilja mot familjen som institution kan avläsas i den litterära skapelse som han betitlade ”Släkten är värst”:

Den vänliga familjen.

Den vänskapliga familjen.

Den vanliga familjen.

Den vanskliga familjen.

Den vanskapliga familjen.

Den vankande familjen.

Den vandrande familjen.

Den vanartiga familjen.

Den vanemässiga familjen.

Den vanvettiga familjen.

Den vanvårdade familjen.

Den vanvördiga familjen

Den vanärade familjen.

Den väsentliga familjen.

Den väsande familjen

Den växande familjen.

Den växlande familjen.

Den förväxlade familjen.

Den förhäxade familjen.

Den flexibla familjen.

Den elastiska familjen,

gummifamiljen.

Släkten är värst.

Blodet är tjockare

än släkten.

DET fanns trots allt förutsättningar för att Albin Lind hade kunnat bli en eminent släktforskare men för egen del var han, som tidigare betonats, närmast avogt inställd. I stället var han andra behjälplig när de ville söka och finna sin bakgrund och han kom att lotsa många genom släktleden och långt tillbaka ner i deras blodiga förflutna. 

VISSA tendenser till stor begåvning kunde spåras i den släkt som Albin Lind trots allt inte ville kännas vid. Det existerade t ex en tillförordnad morbror som var den som uppfann strigeln och en annan, kvinnlig släkting var det kusinbarn som var döpt till Salmonella och därmed gav namn åt denna infektionssjukdom. 

ÄVEN ett fullblodsgeni kan ha sina brister. Något som Albin Lind aldrig lärde sig var att cykla. Vid det tillfälle (den 18 augusti, en tisdag) då cykelträningen skulle tagit sin början och en cykelkunnig moster (enligt egen utsago) till honom hade engagerats som instruktör drabbades han av en från ingenstans kommande plötslig hostattack som han visserligen raskt hämtade sig ifrån men skadan var redan skedd.